Novelltävlingar 2011

Året är 2011 och även i år kan man hitta massa roliga skrivartävlingar på nätet. Här har jag uppdaterat en del länkar till dem, för de som är intresserade. Om ni vet om någon annan tävling som inte står här kan ni gärna hojta till! Så uppdaterar jag inlägget!

NOVELLTÄVLING

Duo Dito förlag och Manusassistans har en tävling som kallas för Nutidsnovellen 2010-2011. Varje månad nytt tema.

En blogg som söker fantasynoveller som kommer publicerat på bloggen. Sista datum: 1 Juni.

Norrländska litteratursällskapet/FC Norr har en novelltävling med temat öar. Senast: 31 Maj.

Voltaire söker noveller eller andra litterära skrifter.

En novelltävling med titeln att kämpa för sin dröm. Deadline: 10 Maj.

Umeås novellpris. Deadline: 30 september.

Dagens visdomsord!

För att avsluta detta inlägg så måste jag bara ta citatet jag har som Wallpaper på min dataskärm (Barney från How I met your mother) ”When I´m sad I stop being sad and start be awesome instead.”

Promenadbeslut

För det första så är det lite svårt att hålla sig från skrivandet vissa dagar. Speciellt när det är rätt okej väder (som det nu börjar dra sig mot). Jag sa till mig själv att jag skulle lägga ifrån mig mitt manus några dagar och försöka koncentrera mig på något nytt/annat. Men inte här inte!

Insåg att det saknades något i storyn och bestämde mig för att lägga till en scen i uppföljaren.  Med tanke på att manuset redan är 150 000 ord redan, så har jag redan räknat med att manuset kommer att kortas ner när jag går igenom det mer grundligt. Nu brottas jag med frågan om jag ska använda den nya scenen eller inte. Ett stort beslut… beslut, beslut, beslut. Hatar att göra dem själv. Kanske kan man ta beslutet över en skön promenad i det underbara vädret?

Nej nu har jag beslutat…. Dags för en promenad!

Oscar Hjelmgren: De kom från Rymdens mörker

För några veckor sedan så hamnade Oscar Hjelmgrens verk De kom från Rymdens mörker i mina händer. Den gavs ut av förlaget Man av Skugga 2010 som har gett ut tidigare serier. Jag kan medge att jag under många år och även idag gillar tecknade serier och serietidningar. Men något som verkligen faller mig i smaken är filmer.

De kom från Rymdens mörker är enligt mig ett ganska genomtänkt och äventyrsfylld serie som smakfullt tagit referenser av science fiction B-filmer från 50 och 60talet. Som vanligt (enligt många filmer) börjar det hela med en man (Jack Agar) som rusar in ropande ”De har kommit”, för att sedan börja berätta sin historia. Han var från början anställd för att arbeta på arktisk men hans kollega blev pulveriserad till stoft av ett rymdskepp. Det dröjer inte länge förrän han tar kontakt med en klichéartad mustasch och skäggprydd gammal professor i övernaturliga. Förstås beger de sig, Jack, professorn och den förtjusande Beverly (professorns dotter), till presidenten för att varna för utomjordingarna. Som vanligt får alltid dessa galenpannor, som alltid enligt filmens värld, bemötande av skepticism och ilska. Tills de skeptiska själva inser att utomjordingar faktiskt existerar…

Kanske är det bara jag som finner en viss humor och ett stort leende när jag känner igen alla uppenbara referenser i De kom från Rymdens mörker? Det som ändå kan göra mig skeptiskt är seriens rytm. Något som jag även ser som problem i dagens filmer. Serien går rakt in i handlingen och är ganska intensiv från början till slut med mycket få lugna pauser. Vilket kan få en del läsare att det är svårt att koncentrera sig genom hela. Men på ett sätt känns det även som att det är en del av charmen.

Verkets tilldragelse är alla dess klichéer och typkaraktärer. Presidenten som ofta presenteras som ett ätande självgod människa och har stor förhoppning i sina egna överraskningar till de ovälkomna besökarna, men där hans planer ofta misslyckas. Hjälten Jack Agar som är ritad med tydliga skarpa manliga käkdrag, vars främsta uppdrag är att rädda mänskligheten från utomjordingarna befinner sig ständigt i rörelse. (något som påminner mig lite om en viss Die Hard film) Vid Jacks sida finns också den sköna Beverly som fungerar lite i bakgrunden som feminint sexobjekt och representerar Jacks kärleksintresse. Det som gör mig glad med serien är att Oscar Hjelmgren fokuserat mer på att hylla filmerna mer än rita massa onödiga kvinnokroppar för att det är roligt.

Jag måste medge att jag är ganska förväntansfull över den beryktade uppföljaren, där karaktären Jack tydligen skall bemöta 70 och 80talets spännande science fiction filmer.

Joseph Roth: Das falsche Gewicht

Förra månaden hade jag min så kallade tyska månad. Det blev ovanligt många tyska böcker (på tyska). Tänkte åtminstone nämna en av dem. För några veckor sedan så greppade jag tag i Joseph Roths bok Das falsche Gewicht (svensk översättning: Den falska vikten).

Boken handlar om vågmästaren Anselm Eibenschüts som flyttar med sin fru Regina. Det framkommer att han är mycket olycklig och älskar inte sin fru, som var stor orsak till att han lämnade armén som han trivdes med. När han kommer dit så litar ingen av handlarna på honom, eftersom han beskrivs som ordningen själv. Livet blir värre för Anselm då hans fru visar sig vara otrogen med en av hans anställda. Och dessutom blir hans fru Regina gravid med älskaren. Han beger sig iväg till en av grannområdena och besöker skojaren Jadlowkers håla. Det finns en del ljusa stunder då han inser sin fascination för Jadlowkers kvinna Euphemia och han får en sorts besvarad uppskattning från henne. Men även den känslan bryts långsamt ner när han motsträvigt måste acceptera den gamla ordningen att Euphemias älskare har rätten till hennes sida under en lång period varje år (då vandraren kommer förbi för att sälja). Anslem dricker mer, men inte bara av ensamheten utan att cholera tar livet av människorna och de hänvisas av läkarna till att alkoholen ska rädda dem.

Den österrikiska Författaren har ett ganska allmänt känt berättarsätt och bokens innehåll är indelade i kortare snitt, eller flertalet kapitel där varje del behandlar antingen en känsla för huvudkaraktären, en viktig karaktär eller enstaka handling. Det var kanske inte min typ av bok, men var ganska lätt att hänga med och följa karaktärerna med hans ganska smarta kapitelindelning.

Roth berättar tydligt att Anselm Eibenschüts känner sig ensam, men ställer ändå frågor till sig själv om varför han gör det (där det är rätt uppenbart för läsaren vad som tynger honom, men inte han själv). Berättelsen är ganska dyster, trots att det finns några ljusa stunder för huvudpersonen. Man känner ganska tidigt om vilken väg handlingen börja dra sig åt. Exilförfattaren Joseph Roths känsla för liv och död verkar vara ett återkommande tema i hans böcker.

Dagens tanke: När ordningen blir kaotisk, så krävs det en radikal förändring för att ordningen skall återställas.

Framtida författare?

Idag har man tillägnat en hel dag till bara skrivandet. Visst är den känslan underbar? När idéerna bara flödar och man känner att det inte tar slut. Men som varje historia har sin början, så har de även sitt slut.
Jag sätter mig tillbakalutad och tittar på dokumentet. Ler och känner mig lycklig. Efter varje ord som skrivs känner man att det är detta som man skulle vilja syssla med i framtiden. Vem vet? Kanske blir man en författare?

Nej, detta måste ha varit det mest löjliga inlägg jag gjort. Inte konstigt. Det har inte hänt så mycket. Nu börjar det bli farligt igen… När jag inte har något att göra, börjar jag tänka. Och tänka är inte min starka sida! (Finns många filosofiska tankar som man ångrar att man har yttrat).

För att av sluta detta kan jag nämna filosofen René Descartes fina sats ”Cogito, ergo sum.” (Jag tänker, därför finns jag). Och så börjar man flumma ut i djupa tankar och in i sin egna lilla värd…