Synopsistankar

Jag börjar dagens inlägg med att visa ett skissat självporträtt på mig själv. Det är kanske några år gammalt, men jag måste medge att jag blev rätt nöjd med det.Trots att jag ibland känner ånger över att man vill visa de fina bilderna och samtidigt lite smått äcklad över att känna att man behöver ge sig själv en ego-knuff, så måste jag säga att jag tycker att jag målar helt okej.

*Brett leende på läpparna*

Nu har man inte skissat några scener eller karaktärer på ett tag, men det betyder inte att jag inte har idéer till nya uppslag. Tiden på dygnet verkar inte räcka till just nu. Tycker bara att det är otroligt att man lyckas få in lite författande mellan uppsatsskrivandet. Pressen lättar allt mer som man känner att ens projekt blir mer och mer fulländat, och det gäller såväl när det kommer till ett slutskrivet manus som en uppsats. (Men jag har samtidigt svårt att koppla bort att jag faktiskt väntar svar från ett förlag angående mitt Monster-manus.)

Jag får inte bara inspiration av bilderna på varelser, människor, platser och scener jag ritar. Utan från konversationer med vänner och roliga citat som andra kanske tolkar som helt idiotiska. Plötsligt är idéerna där och man måste skriva ner dem någonstans. Så fort jag kommit på en ide så antecknar jag ner den på det närmsta jag har. Vilket kan bli de mest tokiga ställena. I hörnet av föreläsningsanteckningar, en liten utriven lapp, baksidan av en kartong och på baksidan av andra manus… Listan kan göras lång. Men när man hör att en väninna erkände att hon en gång skrev sin roman på pepparservetter blir man ganska chockerad! Det enda hon poängterade var dock att det var svårt att hålla reda på alla servetterna efter ett tag. (Jag är väldigt imponerad av att hon gjorde det.) Nå vi har alla våra egenheter och jag är INTE undantaget.

Min synopsis-process är ganska snabb när jag väl har format iden klart i huvudet. Så fort jag får en ide så skriver jag ner den, grubblar ett litet tag över den och ganska snart så har jag en berättelse från början till slut. Visst, det kan hända att jag gör som många andra författare: ändrar mig genom processen. Men synopsis är mer som en riktlinje i själva berättandet för mig. När historian skrivs ner så börjar jag från början och har kanske en lista intill med viktiga saker jag inte kan lämna ute, för oftast har jag ett hum om vad jag tänker skriva. Ordningsam som jag är så radar jag upp ett par punkter på vad jag tänker under själva synopsis processen:

  • Vad vill jag berätta med berättelsen. Ska jag lägga tyngden på en tung historia eller ska det finnas en orsak/lärdom i slutet.Men det kräver att man då tänker till lite extra utöver underhållningsinnehållet.
  • Hur kommer allt innehåll utspela sig tidsmässigt. Är det under någon dag, månader eller år? Får se till att man inte hoppar för mycket tidsmässigt. Inte kul att förvirra läsarna.
  • Skriv inte något som du redan har skrivit i någon av dina tidigare romaner. Du (jag) vet att du kommer bli irriterad på dig själv för att du upprepar ett koncept som kanske inte fungerar i just detta sammanhang och historia.Tyvärr är det även svårt att INTE sno en idé från någon annan. Något som jag inte rekommenderar och försöker hålla mig borta ifrån. Men man kan ibland se en film eller få inspiration från något man har läst. Tips: Ibland så är det bara att använda sig av de mest konstiga vardagstankar man får och använda dem i sitt romanskrivande… så får man kanske ett intressant nytt koncept. Men, men… Vad vet jag?
  • Från vilken synvinkel kommer detta berättas. Det är onödigt att skriva scener från en annan karaktär om det skall skrivas i första person singular. (Men om scenen fungerar som en fristående novell eller du känner att ”det är bra att ha” kan du skriva ner den i mån av tid och lust.)
  • När du (jag) skriver fantasy så se till att du följer reglerna som du har skapat. Alla karaktärer har sina fel och brister.
  • Om du får en idé och den inte är den bästa, så skriv ner den i alla fall. Eftersom det är stor chans att du förlorar flytet även i synopsis-skrivande. Det är bara i planeringsstadiet och även om du sedan skrivit scenen när du väl skriver din roman/novell så behöver du faktiskt inte använda den. Ibland gäller det bara att hålla igång skrivandet för att komma framåt i berättelsen.

Slutligen kan jag inte låta bli att citera Susanna Björnberg angående mina synopsis: ”DET DÄR är ingen synopsis. Det är en novell!”

Annonser

2 thoughts on “Synopsistankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s