Maite Carranza: Varghonans klan

Orginaltitel: El clan de la loba

Min mor köpte en barnbok som hon tyckte lät spännande och räckte över den till mig. Jag har alltid haft lätt att läsa och det går ofta fort för mig att bläddra igenom skönlitterärt, och denna var inget undantag. Boken hade ett ganska enkelt språk och lämpade sig verkligen för barn, trots en del mindre hemskheter.

Varghonans klan är första (svenskt översatta) boken i serien Häxornas Krig av Maite Carranza.  Berättelsen handlar om lilla Anaíd som är liten som en 10 åring och ful för att vara 14 år, medan hennes mamma är vacker. Hennes mamma har alltid betett sig underligt och önskar bland annat att hon hade massa pengar, och ger Anaíd en medicin varje dag som ska hjälpa henne att växa. Historien börjar med Anaíds mamma Selene som som plötsligt försvinner och lämnat kvar alla sina saker i huset. Anaíds gammalmoster dyker upp i hennes liv och beslutar att kasta ut alla Anaíds mediciner, så snart upptäcker Anaíd att hon börjar förändras och hennes hår börjar skifta till rött. Inte nog med det, hennes krafter börjar visa sig och hon får snart reda på att hon är en häxa. Anaíds liv förändras drastiskt med att förändras till en tonåring, får veta att hennes mamma gått över till de onda häxornas sida och några andra klaner börjar träna henne i sina häxkonster. Allt som nu finns i Anaídas fokus är att lära sig använda sina krafter för att hitta sin mamma.

Det är en barnbok som enligt utgivarna riktar sig till 9-12 år, men jag tycker allt att man kan läsa den upp mot 15 års åldern.  Väldigt lättläst och det gick väldigt snabbt att hänga med i berättelsen, inga större utseendebeskrivningar på karaktärerna så man fick använda sin egna fantasi i vissa karaktärer. Däremot fanns det andra överflödiga beskrivningar emellanåt som kanske kunde kännas upprepande, men det kan vara en smaksak. Efter att ha läst boken så kan jag beskriva den som ett mellanting mellan att gilla och inte gilla lista. Den var passande för barn/ungdom med sitt enkla språk, en bra grad på spänning där sökandet efter Selene ligger i fokus och hon beskriver lätt mindre tonårsproblem. Problemet är kanske att tonårsbeskrivningen/förändringen till vuxen kommer allt för i bakgrunden och ibland kan problemen överskuggas av häxtermer och snabbt skynda igenom de moment då Anaíd råkar bete sig dumt åt.

Som vuxen kanske jag tänker att det saknas något? När jag tänker efter så behöver jag kanske läsa de andra böckerna med för att förstå vart problemet och vart det ”saknade” ligger. Så här smått förvirrad kände jag mig senast när jag läste någons första manus i en trilogi. Jag kan endast sammanfatta detta genom tre ord: Jag vet inte. För att upprepa det; så tycker jag att boken är bra för barn, men nackdelen var att tonårsproblemen skuffades undan för lätt. Men på något sätt kan jag inte låta bli att tycka om den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s