Johan Lindbäck: Skuggan över Dianor

skugganoverdianor'

Skuggan över Dianor är första delen av sju i hans serie Det magiska förbundet och är skriven av Johan Lindbäck. E-boken är gratis och man kan ladda ner den från hans hemsida eller blogg, men om man hellre vill trakassera honom på Twitter går det med bra.

Boken börjar i Dianor, där Zamudar – en av de fyra mäktiga magikerna som ingått ett magiskt förbund – oroar sig över rebellerna. Med rädsla i att en ung pojke en dag skulle kunna motsätta sig i framtiden, skickar Zamudar kvinnan Samara för att ta hand om pojken. Men precis när Samara ska kidnappa pojken sätter hennes samvete stopp för uppdraget och Zamudar själv bestämmer sig för att lösa problemet, och får pojken Vincent kidnappad.

Man får följa de unga karaktärerna Meredin, Isabella, Elio och prinsessan Novalie som förväntas att ta över efter sina föräldrar. Det är mycket funderingar kring deras valda bana och om de vill fortsätta i den roll som förväntas av dem. Exempelvis Elio som förväntas bli en krigare men funderar på att bli bagare istället. Vissa karaktärer som Meredin, vars möjligheter var begränsade till köket, får sin chans när han erbjuds att bli trollkarllärling hos trollkarlen Dimedor och bli något annat än det han förväntas att arbeta med.

Det är många karaktärer att hålla reda på, men Lindbäck gör ett ganska bra jobb med att hålla karaktärsbeskrivningarna ganska enkla, vilket gör det enklare att hålla ordning på personerna. Ett smart drag är dock att han introducerar några karaktärer lite senare in i boken, så som kammarjungfrun Kiara.

Första boken påminner mig lite om Tolkiens ”Sagan om Ringen” i upplägget. Början är lång och känns som ett stort introduktionskapitel till serien, men det gör inte boken sämre för det. Utan det ger en känsla av att författaren försöker bygga upp till ett större äventyret. När äventyret väl kommer igång så sviker han inte läsaren, det är bara så synd att vägen dit är allt för lång.

Notering: Tyvärr är jag en av dessa människor här i världen som präglas av tv-kulturen och vikten av att fantasyn ska innehålla mer spänning i början. Enklaste lösningen vore att göra om första kapitlet och lägga till lite mer action/spänning. Men som tidigare nämnt, det är Lindbäck som är författaren och inte jag. Därför har han all rätt att be mig stoppa upp recensionen i näsan om han så vill.

Trots mina anmärkningar så måste jag säga att boken var bra i dess helhet. Perfekt som ungdomsfantasy, men kan även uppskattas av vuxna/unga vuxna. Jag är dessutom väldigt imponerad och glad i att få läsa en gratis e-bok som är välskriven från början till slut. Ordentligt korrekturläst, enkelt uppbyggda karaktärer, inga överdådiga beskrivningar och definitivt värt att ge sin tid att läsas. Jag läste den från början till slut och väntar nyfiket på en fortsättning på deras äventyr.

Och döm inte boken efter omslaget. Framsidan är hemsk och kan behöva ersättas med något bättre som dessutom kanske lockar ungdomarna till att läsa. Men då måste jag ändå lägga till att Lindbäck är en författare och inte en illustratör.

Nya uppdateringar

För de som följer min blogg och inte har sett det ännu, så har jag uppdaterat en del saker på sidan:

  • Först har jag fyllt i några nya tävlingar. Se HÄR.
  • Dessutom några nya ”Vinn en bok” tävlingar HÄR.
  • Jag kommer under dagen att snygga till några Sidor-flikar. Om någon har en kommentar eller vill påpeka en förändring, maila mig på: Rebecca.mortberg(at)hotmail.com
  • Länkskafferiet är uppdaterat med bloggar till författare och blivande författare.
  • Nytt för i år är ”Skrivarskola”, där jag sorterar upp länkarna om allmänt skrivande till min blogg så de är lättare att hitta.

Pernilla Lindgren: Iskall åtrå

iskallåtrå

Pernilla Lindgren har skrivit den erotiska fantasynovellen Iskall Åtrå. Det handlar om en kvinna som tar till sig döden och hur han sensuellt vidrör hennes kropp.

För att vara erotisk fantasy var jag mycket besviken. Jag har tidigare läst mycket i genren på engelska och påpeka att den saknade en del grundläggande element som gjorde att man sögs in i storyn. Den kändes tung och orden ”värme” och ”kyla” upprepades allt för tätt inpå varandra. Efter femte snö-ordet i första stycket så insåg jag att det var väldigt mycket snö omkring kvinnan och det var för många metaforer för att det skulle kännas ”erotiskt”.

Emma Lundqvist: Fängslad

fängsladJag var inte lika ”fängslad” av Emma Lundqvists fairy tale Fängslad  som jag var av novellen Vid tidens slut. Fängslad kretsar kring en prinsessa som kidnappats av en drake. Han behandlar henne väl, men slaktar alla riddare som kommer för att rädda henne.

Historien föll mig inte i smaken och vid några få tillfällen var hennes inre monologer lite för mycket för mig som läsare. Ibland är det bättre att visa och inte berätta för mycket.

Frida Arwen Rosesund: Förvriden

förvriden

Det jag senaste jag läst är Förvriden av Frida Arwen Rosesund som utspelar sig kring skogarna i Norrland. Mystiska väsen gömmer sig i skogarna, kidnappar unga män och äter unga barn. Man får följa många personer i första person, vars händelser påverkar varandra och tvinnar in i mitten mot  slutet. Historien är skrämmande och oförutsägbar i vissa delar. När den lilla flickan Moa som hör rösterna i skogen kidnappas, och sedan återvänder oskadd men smutsig, får man obehagliga rysningar. Den lilla oberäkneliga flickan ger en kalla kårar och man får se en betydligt större skillnad genom sättet Frida framställer henne på.
Men om det fanns något som provocerade mig lite för mycket så var det överanvändningen av komman i första halvan av boken. I vissa sekvenser förekom det även i de äldre karaktärernas berättande och gjorde det jobbigare att läsa.
Såhär efteråt blir jag därför lite kluven av slutet, men på ett bra sätt. Handlingen passade mig och jag accepterade historien. Om jag skulle bedöma storyn i sin helhet så var min första tanke:  Detta skulle bli riktigt bra story för en svensk skräckfilm, eller en miniserie på SVT. Så varför inte?