Dags för redigering

redigeringenjanuari

Under januari månad har jag hållit mig sysselsatt med diverse ting utöver skrivandet, men beslutade igår att jag ska ta tag i det sista redigeringsstadiet. Efter att ha läst igenom mina romaner och manus insåg jag att det saknades en del saker från vissa kapitel. Så jag skrev till några delar som nu behöver redigeras i samband med resten av manuset. Därför sitter jag nu och pusslar ihop pusselbitarna och korrigerar den ny skrivna texten (som jag precis har påbörjat på bilden).

Om allt går so jag har planerat idag, så kommer jag kunna läsa igenom mina manus lite snabbt (när jag har tid) och ha tre olika typer av manus i slutet av nästa vecka.

[Urban fantasy manus]

[Erotisk fantasy]

[Ungdomsfantasy]

Lagt märke till en röd tråd? Kanske, kanske inte? Nej, nu gäller det att läsa igenom och eventuellt låta någon annan (specifik person) läsa igenom ett av manusen som inte ännu låtit sig läsas. Någon som vågar gissa på vilket det är?

 

Handskrivet material

Det är inte så svårt att gissa vad bilden gestaltar: Mitt handskrivna material i Rebecca-style.

Ibland ids man inte sitta framför en dator och då kommer pennan fram. Resultatet  blir fyra blad i rutit format med fram och baksida. Medan jag skrev fick jag faktiskt en briljant idé om ett tillägg i början. Det är kanske bara tio mindre stycken med en liten dialog. Men ibland så kan lite göra ganska mycket.

Det är kanske inte helt korrekt skrivet, men efter några genomläsningar och rättningar så kommer nog detta med bli ganska bra manus. Frågan är nog om någon orkar läsa det på papper i det här formatet? Det är nog dags att skriva in det i datorn tror jag…

Manus [utan titel]

Som vanligt har jag en hel hög med historier som jag vid ett eller annat tillfälle gärna vill skriva färdigt. Och äntligen är jag åter igen nära på att avsluta ett [manus utan titel]. Jag har passat på att skriva så mycket jag kunnat under kvällarna, men det hade gått mycket snabbare om jag bara hade orken att sitta kvar i soffan.

Mitt manus [utan titel] kommer att ha ungefär 17 kapitel som det ser ut nu och kommer innehålla en del element för vuxna. Mitt nyaste fantasyprojekt utspelar sig inte bara på jorden utan har en stor del av sin handling på en annan planet. Det är en vuxenroman som även innehåller några erotiska scener. Kort sagt: INGET FÖR BARN!

Att hitta idéer och inspiration är inga problem när jag ska skriva något. Men fy vad svårt det ska vara att komma på en titel. Därför får jag kalla manuset [manuset utan titel] så länge. Låter väldigt fånigt, men det får stå så tills jag kommer på något passande. Annars kan jag allt låta någon testläsa den och komma förslag med titel? Hmm… Får tänka på det.

För tillfället ska jag vila lite från denna roman och rätta vidare på min fantasy-deckare. Får se om jag hinner bli färdig med någon av dessa två i slutet av juli. I så fall blir det att åter igen försöka skicka in till bokförlag.

Antal ord på [manuset utan titel] så här långt: 45 795 ord.

Skrivit ett helt kapitel!

Trutarna har inte gett upp hoppet. Jag sitter i skräddarställning i soffan och hör deras ovackra kraxande utanför fönstret. Man kan dessutom se dem från lägenheten och inte är det skönsång.

 

Som vanligt måste jag erkänna att jag varit dålig på att skriva under några dagar. Men idag tog jag tillfället i akt och skrev ner några rader. Några rader är kanske underdrift, men det blev i alla fall lite text. Nu när första kapitlet är skrivet, så återstår bara sådär 15 stycken till. Heja mig! Får se hur mycket man orkar, det finns faktiskt massa annat man ska hinna göra på dagen med.

Dagens projekt är ett fantasy-projekt (kanske inte så ovanligt för att vara mig) som utspelar sig på en annan planet. Då återstår frågan om man skulle beskriva det som en blandning av Science Fiction och Fantasy? Nej, jag håller mig nog till fantasy så länge, tills jag ser hur mycket Science Fiction den innehåller.

Skrivna ord idag: ca 4000 ord

 

Skriver med flyt

Idag har jag faktiskt försökt att sätta mig ner och skriva några rader. Även om jag inte var fullt nöjd med det jag har skrivit, så anser jag att det handlingsmässigt är acceptabelt. Lite konstiga meningar här och där, men vad kan man göra åt det i första utdraget? Redigera får man göra i efterhand. När man väl har idéer och skrivandet flyter på så är det bara dumt att haka upp sig på petitesser. Om jag känner mig själv tillräckligt väl så kommer jag allt skriva om

Jag hittade i morse några anteckningar till ett gammalt projekt, som jag plötsligt kände för att skriva lite på. Ibland är jag faktiskt ganska förvånad att jag även som 14 åring hade rätt (bra men) skruvade idéer. Jag tror att de mest skruvade idéerna nog är de mest intressanta att läsa om. Helt otroligt hur gamla projekt jag har sparat på. Och många av dem är faktiskt användbara. Ibland lönar det sig allt att man skriver ner sina idéer. Jag lovar!

Jag tänkte dessutom skriva och rätta några rader på min deckare, men det verkade inte bli av. Kanske lite senare mot kvällen. Jag är i alla fall mycket lockad i att läsa om den från början till slut och göra den slutliga redigeringen nu.

Antal skrivna ord idag: 5000 ord

Antal rättade sidor idag: 0 sidor

Måsar och långsam skrivning

Vädret är dåligt, men måsarna skriar fortfarande utanför på taket rakt över.  De håller på dagarna i ända, morgon och natt. Ibland kan jag bara ligga och fundera om vad de egentligen pratar om under sin konferens kl 01:00 på natten.

Just nu försöker jag sätta mig ner och skriva några rader mellan städpassen. Jag kan i alla fall stolt påstå att jag lyckats skriva 3 000 ord på två dagar. Så det är helt okej, även om det går ganska sakta för att vara mig. Tror att måsarna har påverkat mitt lugn.

Mitt senaste projekt har jag faktiskt diskuterat med min vän Johan Lindbäck vid några tillfällen för att få en översikt. Ibland kan det vara praktiskt att kunna diskutera det du skriver med någon och få respons på innehållet. Det är som att ha ett bollplank (inte för att jag sitter och kastar verkliga bollar på honom). Jag är en människa som tål kritik och behöver den ibland för att kunna ändra min infallsvinkel om det inte fungerar. Men det roligaste är nog att han ifrågasätter ALLT!

Jag vill se en röd tråd och en sorts logik bakom mina karaktärer, även om det för några inte tycks vara mycket logik i att skriva fantasy.I fantasy så skapar du en helt egen värld och ibland egna regler/lagar som måste följas för att det ska kunna anses vara ”verkligt”.

Men för att avsluta detta inlägg så kan jag avslöja att jag skriver på en fantasy kortroman om en katt-varelse. Det handlar om hennes uppochnervända liv och hur de som hon trodde var hennes vänner förråder henne. Överlag kan man säga att det har en grundhandling som vilken berättelse som helst, om det inte vore för mina underliga twister och övernaturliga inslag. Lite mörk vuxenfantasy för den nyfikne.

(För den son vill veta: Jag längtar verkligen till måsarna flyttar…)

Snöblind?

Jag skriver inte detta för att skryta, men jag jag i alla fall medge att jag är väldigt duktig på att korrigera/rätta manus. Jag tror jag är rätt duktig på att skriva, skapa egna världar och tänka till i mina böcker/noveller. Jag kan sitta flera timmar och bara skriva…. MEN, och det är ett stort MEN…

När det kommer till ens egna skriverier riskerar man att bli utsatt för ”snöblindhet”. Antingen fortsätter man rätta tills man gör mer fel eller så ser man inte felen överhuvudtaget. Rättar man även andras manus så lägger man kanske även ner mer möda på att få det perfekt. Det finns nog ingen större kritiker än dig själv, speciellt när det kommer till mina egna alster. Ångerfylld plockade jag upp manuset för två dagar sedan och stirrade på en sida som jag inte var nöjd med. Ännu värre var det när jag hittade ett stycke som gjorde mig ännu mer förbannad (föreställ er en galen tjur, utan nosring). Men som sagt, det är saker man kan ändra senare. Det enda jag kan göra är att rätta de smålöjliga sakerna och gå vidare… (Så fort jag har fått bort det galna-tjur-ansiktet. )

Ibland kan jag allt undra om denna ”ignorans” för slarv bara har med snöblindhet att göra. Precis som elevers lärande så är det inte bara en sak som påverkar och bildar en människa. Utan det är flera faktorer runt omkring en. Kanske mitt slarv är en produkt av trötthet eller lathet. Vem vet?

Oavsett vad så skall denna lata människa sätta sig och skriva några rader på en kommande ungdoms-novell/roman. Som är tänkt att innehålla: obesvarad kärlek, övernaturliga saker, varulvar, knäpp Rebecca-humor och riktigt pinsamma situationer! Får se om det blir någonting bra. Kanske får man skaffa sig en testpanel till detta. 😛

Följebrev – en mardröm

Efter dessa fem dagar inser jag vad min värsta mardröm skulle vara. Ett följebrev som fått liv i min magiska värld och jagar mig med sina vassa papperskanter. De poppar upp överallt och skriker ”Skriv om mig! Skriv om mig!”.

Jag har skrivit följebrev tidigare, men minns inte att det var så här svårt. Under dessa fem dagar så har jag insett att det är enklare att skriva ett helt kapitel under samma tid som man skall skriva sitt följebrev till manuset.

Det värsta är att jag VET vad mitt manus handlar om. Jag VET vem jag är och vad jag heter. Men varför skall det vara så svårt att få ner det på pappret på ett korrekt sätt? Det är faktiskt inte en uppsats jag skriver. Idag behöver man nog en utbildning i samma liga som astronaut för att kunna skriva ett korrekt Följebrev.

Min femdagarstortyr såg lite ut såhär:

HEJ!

*delete* *delete* *delete*

HEJ!

*delete* *delete* *delete*

HEJ! Jag heter Rebecca Mörtberg och jag… vet inte vad jag ska skriva

*delete* *delete* *delete*

HEJ! Jag heter Rebecca Mörtberg och jag har stora åsneöron.

*delete* *delete* *delete*

HEJ! Jag heter Rebecca Mörtberg och tycker att detta är *biip* fånigt att det ska vara så svårt.

osv…

 

Jag tänker inte lägga upp resultatet av följebrevet, men kan kommentera att det blev ett kort standardbrev. Och till alla lustigkurrar  där ute… Nej jag skrev INTE: *Min kompis* tycker att det är jättebra.  eller Men min mamma sa att det var bra skrivet.

Ja, jag vet jag är jättetråkig! 😉

 

Synopsistankar

Jag börjar dagens inlägg med att visa ett skissat självporträtt på mig själv. Det är kanske några år gammalt, men jag måste medge att jag blev rätt nöjd med det.Trots att jag ibland känner ånger över att man vill visa de fina bilderna och samtidigt lite smått äcklad över att känna att man behöver ge sig själv en ego-knuff, så måste jag säga att jag tycker att jag målar helt okej.

*Brett leende på läpparna*

Nu har man inte skissat några scener eller karaktärer på ett tag, men det betyder inte att jag inte har idéer till nya uppslag. Tiden på dygnet verkar inte räcka till just nu. Tycker bara att det är otroligt att man lyckas få in lite författande mellan uppsatsskrivandet. Pressen lättar allt mer som man känner att ens projekt blir mer och mer fulländat, och det gäller såväl när det kommer till ett slutskrivet manus som en uppsats. (Men jag har samtidigt svårt att koppla bort att jag faktiskt väntar svar från ett förlag angående mitt Monster-manus.)

Jag får inte bara inspiration av bilderna på varelser, människor, platser och scener jag ritar. Utan från konversationer med vänner och roliga citat som andra kanske tolkar som helt idiotiska. Plötsligt är idéerna där och man måste skriva ner dem någonstans. Så fort jag kommit på en ide så antecknar jag ner den på det närmsta jag har. Vilket kan bli de mest tokiga ställena. I hörnet av föreläsningsanteckningar, en liten utriven lapp, baksidan av en kartong och på baksidan av andra manus… Listan kan göras lång. Men när man hör att en väninna erkände att hon en gång skrev sin roman på pepparservetter blir man ganska chockerad! Det enda hon poängterade var dock att det var svårt att hålla reda på alla servetterna efter ett tag. (Jag är väldigt imponerad av att hon gjorde det.) Nå vi har alla våra egenheter och jag är INTE undantaget.

Min synopsis-process är ganska snabb när jag väl har format iden klart i huvudet. Så fort jag får en ide så skriver jag ner den, grubblar ett litet tag över den och ganska snart så har jag en berättelse från början till slut. Visst, det kan hända att jag gör som många andra författare: ändrar mig genom processen. Men synopsis är mer som en riktlinje i själva berättandet för mig. När historian skrivs ner så börjar jag från början och har kanske en lista intill med viktiga saker jag inte kan lämna ute, för oftast har jag ett hum om vad jag tänker skriva. Ordningsam som jag är så radar jag upp ett par punkter på vad jag tänker under själva synopsis processen:

  • Vad vill jag berätta med berättelsen. Ska jag lägga tyngden på en tung historia eller ska det finnas en orsak/lärdom i slutet.Men det kräver att man då tänker till lite extra utöver underhållningsinnehållet.
  • Hur kommer allt innehåll utspela sig tidsmässigt. Är det under någon dag, månader eller år? Får se till att man inte hoppar för mycket tidsmässigt. Inte kul att förvirra läsarna.
  • Skriv inte något som du redan har skrivit i någon av dina tidigare romaner. Du (jag) vet att du kommer bli irriterad på dig själv för att du upprepar ett koncept som kanske inte fungerar i just detta sammanhang och historia.Tyvärr är det även svårt att INTE sno en idé från någon annan. Något som jag inte rekommenderar och försöker hålla mig borta ifrån. Men man kan ibland se en film eller få inspiration från något man har läst. Tips: Ibland så är det bara att använda sig av de mest konstiga vardagstankar man får och använda dem i sitt romanskrivande… så får man kanske ett intressant nytt koncept. Men, men… Vad vet jag?
  • Från vilken synvinkel kommer detta berättas. Det är onödigt att skriva scener från en annan karaktär om det skall skrivas i första person singular. (Men om scenen fungerar som en fristående novell eller du känner att ”det är bra att ha” kan du skriva ner den i mån av tid och lust.)
  • När du (jag) skriver fantasy så se till att du följer reglerna som du har skapat. Alla karaktärer har sina fel och brister.
  • Om du får en idé och den inte är den bästa, så skriv ner den i alla fall. Eftersom det är stor chans att du förlorar flytet även i synopsis-skrivande. Det är bara i planeringsstadiet och även om du sedan skrivit scenen när du väl skriver din roman/novell så behöver du faktiskt inte använda den. Ibland gäller det bara att hålla igång skrivandet för att komma framåt i berättelsen.

Slutligen kan jag inte låta bli att citera Susanna Björnberg angående mina synopsis: ”DET DÄR är ingen synopsis. Det är en novell!”

Bisarrt synopsis-skrivande

Jag måste bara dela med mig om något som hände igår. Jag har hört talas om att gå i sömnen, nattskräck och andra mer eller mindre störningar under sömnen. Men aldrig hört talas om att man skrivit under sömnen.

Jag vaknade mitt i natten av en otrolig lust att skriva ner något, jag måste ha lagt mig igen eftersom jag minns inte så mycket mer från mina drömmar. Och när man vaknade på morgonen så låg det där! På mitt skrivbord låg en handskriven synopsis i blått bläck och en klar och strukturerad story från början till slut. Precis som vanligt. Jag lyfte upp synopsisen och begrundade det noga. Det var min handstil och det var ruskigt bra skrivet. Mordplot, fantasy delar och bisarra händelser näst intill skräck.

Jag har med andra ord precis skrivit färdigt synopsis till ytterligare en roman i min fantasy-deckarserie I den grå dimman, och personligen är jag riktigt nöjd. Vem kan säga nej till poliser, druider, häxor och mysterier kring de lappländska skogarna? Jag brinner för skrivandet på serien, lika mycket som jag brinner för MONSTER. Kanske skulle man smått börja redigera lite saker under helgen för att fördriva tiden?

Jag måste dock säga att I den grå dimman låter som ett bättre namn på serien… Men jag låter det vara ett arbetsnamn för tillfället. Det kan ju alltid ändras senare. Vad tycker ni? Den grå dimman eller I den grå dimman? Eller kanske passar det bättre med något annat? Jag skulle kunna använda mig av huvudkaraktärens namn, men det skulle bara tolkas som en uttjatad talkshow.