Jakkin Wiss: Drakjägarens Flicka

drakflickan

Boken Drakjägarens Flicka är skriven av Jakkin Wiss och handlar om den sjuåriga flickan Ann. Hon har alltid velat åka på äventyr och när hon minst anar det får hon syn på en man uppe på taket. Mannen som kallar sig för Gideon uppträder lite underligt, precis som Anns pappa när hon berättar vad hon hade träffat på taket. En dag när Ann och hennes pappa Rickard kommer hem, upptäcker de någon i lägenheten: Gideon med en liten varelse som kallas för Toby. Gideon, som tydligen känner Anns pappa, berättar att han har kommit dit för att landet Dagronien behöver hjälp av dem båda. Ann och hennes pappa beger sig till det främmande landet som dessutom har drakar!

insidanBoken var lättläst och passar för alla åldrar, även för de mindre. Kapitlen var lagom långa och det gick fort att läsa (speciellt när det är svårt att lägga ifrån sig en bok). Dessutom måste jag säga att jag var väldigt överraskad över den behagliga textstorleken.

Författaren Jakkin Wiss kan verkligen skriva och det är kul med äventyr som är spännande, samt inte avskräcker de minsta. Det är ett passande äventyr som jag gärna rekommenderar till mina nära och kära, även barn.

Karaktären Ann är ganska lätt att relatera till, oavsett ålder. Vem har t.ex. inte varit rädd för mörkret? Hon känns mer verklig i och med att hon visar känslor som glädje, rädsla och mod i de olika situationerna hon hamnar i. Men av alla karaktärer så kunde jag inte låta bli att bli överförtjust i dranken Toby; en rolig liten varelse med underbara kommentarer och som gärna vill hjälpa till.

Men om ni vill veta mer om Ann och hennes äventyr, så tycker jag ni ska läsa boken. Härmed säger jag som Toby och avslutar med ett ”Tjooooooo!”

 

Emma Lundqvist: De andra sagornas bok

deandrasagornasbok

Efter att ha läst en av de fristående sagorna från De andra sagornas bok blev jag inspirerad av att läsa resten av de annorlunda sagorna. Emma Lundqvist har skrivit om en skribent som får besök av en dvärg vid namn Blyger. Han påstår sig vara en av de sju dvärgarna ur Snövit-sagan och berättar sagorna med deras verkliga berättelser. Även om skribenten Sanna inte tror på hans ord börjar hon skriva ner sagorna ur hans värld. Varje saga är annorlunda mot vad hon en gång hört och läst, annorlunda verkligheter och slut.

Det är en intressant idé att skriva en vuxenversion av sagorna och speciellt när Emma verkligen kan skriva. Hon har ett bra språk och berättandet flyter på mellan sagorna genom att Blyger och Sanna diskuterar. De tar upp skillnaden med verkligheten och att alla inte är goda rakt igenom, som man ofta förväntar sig. Sagorna slöts samman fram till Sagoberättarens egna saga, men där började intresset avta. Den sista delen kändes lite hastigt skriven och gjorde att jag inte höll uppe intresset lika mycket.

Och jag märkte en mycket större problematik med berättelsen i början av boken. När hon namngav karaktärerna i sagorna förlitade hon sig mycket på Disney-namnen, så som Ariel i lilla sjöjungfrun eller Blyger från Snövit. Jag hade förväntat mig att hon skulle kommit med egna namn och gjort en tydligare avgränsning mot Disney-versionerna som man är van vid. Av en underlig anledning satt jag länge och jämförde med Disney-filmerna och förlorade ”vuxen känslan” ibland.

Men jag kan rekommendera att läsa den för sagornas skull. De går att läsa var för sig om man så vill, utan Blyger och Sannas mellanakter.

Johan Lindbäck: Skuggan över Dianor

skugganoverdianor'

Skuggan över Dianor är första delen av sju i hans serie Det magiska förbundet och är skriven av Johan Lindbäck. E-boken är gratis och man kan ladda ner den från hans hemsida eller blogg, men om man hellre vill trakassera honom på Twitter går det med bra.

Boken börjar i Dianor, där Zamudar – en av de fyra mäktiga magikerna som ingått ett magiskt förbund – oroar sig över rebellerna. Med rädsla i att en ung pojke en dag skulle kunna motsätta sig i framtiden, skickar Zamudar kvinnan Samara för att ta hand om pojken. Men precis när Samara ska kidnappa pojken sätter hennes samvete stopp för uppdraget och Zamudar själv bestämmer sig för att lösa problemet, och får pojken Vincent kidnappad.

Man får följa de unga karaktärerna Meredin, Isabella, Elio och prinsessan Novalie som förväntas att ta över efter sina föräldrar. Det är mycket funderingar kring deras valda bana och om de vill fortsätta i den roll som förväntas av dem. Exempelvis Elio som förväntas bli en krigare men funderar på att bli bagare istället. Vissa karaktärer som Meredin, vars möjligheter var begränsade till köket, får sin chans när han erbjuds att bli trollkarllärling hos trollkarlen Dimedor och bli något annat än det han förväntas att arbeta med.

Det är många karaktärer att hålla reda på, men Lindbäck gör ett ganska bra jobb med att hålla karaktärsbeskrivningarna ganska enkla, vilket gör det enklare att hålla ordning på personerna. Ett smart drag är dock att han introducerar några karaktärer lite senare in i boken, så som kammarjungfrun Kiara.

Första boken påminner mig lite om Tolkiens ”Sagan om Ringen” i upplägget. Början är lång och känns som ett stort introduktionskapitel till serien, men det gör inte boken sämre för det. Utan det ger en känsla av att författaren försöker bygga upp till ett större äventyret. När äventyret väl kommer igång så sviker han inte läsaren, det är bara så synd att vägen dit är allt för lång.

Notering: Tyvärr är jag en av dessa människor här i världen som präglas av tv-kulturen och vikten av att fantasyn ska innehålla mer spänning i början. Enklaste lösningen vore att göra om första kapitlet och lägga till lite mer action/spänning. Men som tidigare nämnt, det är Lindbäck som är författaren och inte jag. Därför har han all rätt att be mig stoppa upp recensionen i näsan om han så vill.

Trots mina anmärkningar så måste jag säga att boken var bra i dess helhet. Perfekt som ungdomsfantasy, men kan även uppskattas av vuxna/unga vuxna. Jag är dessutom väldigt imponerad och glad i att få läsa en gratis e-bok som är välskriven från början till slut. Ordentligt korrekturläst, enkelt uppbyggda karaktärer, inga överdådiga beskrivningar och definitivt värt att ge sin tid att läsas. Jag läste den från början till slut och väntar nyfiket på en fortsättning på deras äventyr.

Och döm inte boken efter omslaget. Framsidan är hemsk och kan behöva ersättas med något bättre som dessutom kanske lockar ungdomarna till att läsa. Men då måste jag ändå lägga till att Lindbäck är en författare och inte en illustratör.

Pernilla Lindgren: Iskall åtrå

iskallåtrå

Pernilla Lindgren har skrivit den erotiska fantasynovellen Iskall Åtrå. Det handlar om en kvinna som tar till sig döden och hur han sensuellt vidrör hennes kropp.

För att vara erotisk fantasy var jag mycket besviken. Jag har tidigare läst mycket i genren på engelska och påpeka att den saknade en del grundläggande element som gjorde att man sögs in i storyn. Den kändes tung och orden ”värme” och ”kyla” upprepades allt för tätt inpå varandra. Efter femte snö-ordet i första stycket så insåg jag att det var väldigt mycket snö omkring kvinnan och det var för många metaforer för att det skulle kännas ”erotiskt”.

Emma Lundqvist: Fängslad

fängsladJag var inte lika ”fängslad” av Emma Lundqvists fairy tale Fängslad  som jag var av novellen Vid tidens slut. Fängslad kretsar kring en prinsessa som kidnappats av en drake. Han behandlar henne väl, men slaktar alla riddare som kommer för att rädda henne.

Historien föll mig inte i smaken och vid några få tillfällen var hennes inre monologer lite för mycket för mig som läsare. Ibland är det bättre att visa och inte berätta för mycket.

Frida Arwen Rosesund: Förvriden

förvriden

Det jag senaste jag läst är Förvriden av Frida Arwen Rosesund som utspelar sig kring skogarna i Norrland. Mystiska väsen gömmer sig i skogarna, kidnappar unga män och äter unga barn. Man får följa många personer i första person, vars händelser påverkar varandra och tvinnar in i mitten mot  slutet. Historien är skrämmande och oförutsägbar i vissa delar. När den lilla flickan Moa som hör rösterna i skogen kidnappas, och sedan återvänder oskadd men smutsig, får man obehagliga rysningar. Den lilla oberäkneliga flickan ger en kalla kårar och man får se en betydligt större skillnad genom sättet Frida framställer henne på.
Men om det fanns något som provocerade mig lite för mycket så var det överanvändningen av komman i första halvan av boken. I vissa sekvenser förekom det även i de äldre karaktärernas berättande och gjorde det jobbigare att läsa.
Såhär efteråt blir jag därför lite kluven av slutet, men på ett bra sätt. Handlingen passade mig och jag accepterade historien. Om jag skulle bedöma storyn i sin helhet så var min första tanke:  Detta skulle bli riktigt bra story för en svensk skräckfilm, eller en miniserie på SVT. Så varför inte?

Emma Lundqvist: Vid tidens slut

vidtidensslutEfter att ha läst Emma Lundqvists novell Vid tidens slut blev jag väldigt överraskad. Novellen ingår i genren Fairy Tale hos Mörkersdottir och speglar häxans syn i sagan ”Hans och Greta” sagan. Emma har ett målande och vackert språk, enkla dialoger så det är lätt att följa. Enda problem jag hade med novellen var början; Övergången mellan de första styckena som var tidsmässigt förvirrande. Men som helhet var det en spännande vinkling och värt att läsa.

Jag rekommenderar den definitivt till de som gillar sagor och fabler, och hoppas att få läsa fler sådana här noveller.