Skrivfika

Efter min långa utmattande förmiddag (som kanske påverkades av att jag var tvungen att gå upp klockan sex på morgonen) så begav jag mig in till Göteborg för den obligatoriska skrivfikan. Även om jag var trött och som vanligt överentusiastisk när det kommer till chattrandet (eftersom jag saknade dem alla) så kunde ja inte låta bli att försöka delta i stafettskrivandet (ordkrig).

Idag var jag inte på hugget, som det tydligt skulle märkas. Mitt resultat av ordkrigen låg runt 400-500 ord /15 minut. Inte förrän jag började skriva på mitt synopsis kom jag upp i 540 ord under en minut. Så nu har jag ökat min samling av synopsis med ytterligare ett. Men denna gång är det inte en roman, utan en fantasynovell om en ryslig goblin som förråder allt och alla med ont uppsåt.

Eftersom jag ändå sitter här med en samling av underbara människor så kan jag inte låta bli att bjuda på lite insiderinformation om en av våra deltagare (med hennes godkännande). Som vanligt bjöd den fantastiska Sandra på sina underhållande drabble som på senare tid innehåller katter. Jag är både häpen och fascinerad över hennes rika fantasi, hur hon lyckas få in kattfiskar och en hel del andra typer av katter (listan kan göras lång). Idag lyckades hon även få in tusenfoting och vildsvin. Mycket spännande. Efter våra ordkrig (med lite underliga namn) så gjorde Sandra en skiss baserad på sin drabble om varkatter.

Själv är jag ganska dålig på att skriva drabbles och väldigt rädd att misslyckas. Värst av allt så är jag riktigt dålig på att skriva korta saker på kort tid. Därför skriver jag ofta längre saker, då jag gillar att arbeta med bakgrundshistorier som tittar fram mellan raderna och spännande sidospår.

Nej nu skall jag strax dra mig hemåt och hoppas på att jag i tröttheten inte har skrivit allt för många misstag i texten. Och för alla er som vill leka finn fem fel så kan ni göra det i morgon, när jag är lite mer vaken att korrigera inlägget på alla 200 slarvfel. Är man mentalt utarbetad (på ett bra sätt) eller vad?

Rättning

Ja nu börjar det likna saker. Idag har man suttit med en hel del underbara vänner för att att skriva. Det blev många skratt och fniss. Jag vet inte riktigt om så mycket blev gjort, men man har gjort lite i alla fall. Rättat om första manuset (men behövde bara göra extremt få ändringar). Helt otroligt att man inte kan se orden för all text! Underliga felstavningar som poppar upp… Och vem vet, läser man den en gång till så finner man nog något till? Troligtvis blir det att sätta sig för att rätta uppföljaren i helgen. Det lutar väldigt mycket åt det hållet. Det gäller bara att man ska ta sig i kragen!.

Denna vecka har gått ganska snabbt. Hoppas att man kan få en lugn och rofylld helg… Det förtjänar jag nog nu. Nej, dags att sätta sig ner och läsa en bok. Vad sägs som Nick Perumovs ”Svärdens väktare” serie?

Tänka är bekymmer

Jag känner mig trött men positiv denna kväll. Skriveriet stod ganska still, men jag fick utöva min verbala förmåga istället. Jösses vad osocial man har blivit. Efter några timmar med helt underbart folk på café Berlin så känner man ansträngningen i munnen och kroppen.

Snart är det dags att sova.

Men först måste man skriva några rader.

Något som jag tycker är rätt jobbigt är att sitta och tänka. För när man börja tänka för mycket så bekymrar man sig allt för mycket. För de som inte vet om detta så har jag skrivit ett fantasy-manus och bestämde mig (tack vare en underbar tomtenisse) att skicka in det till bokförlag. Nu sitter man och arbetar med uppföljaren innan man vet vad som sker med det. NERVÖS! Men det ska nog gå bra.

Ännu mer nervös blev man när man för första gången i sitt liv insett att man han skickat ett manus utan att någon har läst igenom det innan. För några veckor sedan skrev jag ett kortare bokmanus (väldigt kort för att vara mig) under en veckas tid.  Jag blev nöjd över dess enkelhet, men inser nu så i efterhand att man kanske skulle testa manuset på en publik innan. Men, men… Vad kan egentligen hända? Mer än det blir refuserat.