Johan Lindbäck: Skuggan över Dianor

skugganoverdianor'

Skuggan över Dianor är första delen av sju i hans serie Det magiska förbundet och är skriven av Johan Lindbäck. E-boken är gratis och man kan ladda ner den från hans hemsida eller blogg, men om man hellre vill trakassera honom på Twitter går det med bra.

Boken börjar i Dianor, där Zamudar – en av de fyra mäktiga magikerna som ingått ett magiskt förbund – oroar sig över rebellerna. Med rädsla i att en ung pojke en dag skulle kunna motsätta sig i framtiden, skickar Zamudar kvinnan Samara för att ta hand om pojken. Men precis när Samara ska kidnappa pojken sätter hennes samvete stopp för uppdraget och Zamudar själv bestämmer sig för att lösa problemet, och får pojken Vincent kidnappad.

Man får följa de unga karaktärerna Meredin, Isabella, Elio och prinsessan Novalie som förväntas att ta över efter sina föräldrar. Det är mycket funderingar kring deras valda bana och om de vill fortsätta i den roll som förväntas av dem. Exempelvis Elio som förväntas bli en krigare men funderar på att bli bagare istället. Vissa karaktärer som Meredin, vars möjligheter var begränsade till köket, får sin chans när han erbjuds att bli trollkarllärling hos trollkarlen Dimedor och bli något annat än det han förväntas att arbeta med.

Det är många karaktärer att hålla reda på, men Lindbäck gör ett ganska bra jobb med att hålla karaktärsbeskrivningarna ganska enkla, vilket gör det enklare att hålla ordning på personerna. Ett smart drag är dock att han introducerar några karaktärer lite senare in i boken, så som kammarjungfrun Kiara.

Första boken påminner mig lite om Tolkiens ”Sagan om Ringen” i upplägget. Början är lång och känns som ett stort introduktionskapitel till serien, men det gör inte boken sämre för det. Utan det ger en känsla av att författaren försöker bygga upp till ett större äventyret. När äventyret väl kommer igång så sviker han inte läsaren, det är bara så synd att vägen dit är allt för lång.

Notering: Tyvärr är jag en av dessa människor här i världen som präglas av tv-kulturen och vikten av att fantasyn ska innehålla mer spänning i början. Enklaste lösningen vore att göra om första kapitlet och lägga till lite mer action/spänning. Men som tidigare nämnt, det är Lindbäck som är författaren och inte jag. Därför har han all rätt att be mig stoppa upp recensionen i näsan om han så vill.

Trots mina anmärkningar så måste jag säga att boken var bra i dess helhet. Perfekt som ungdomsfantasy, men kan även uppskattas av vuxna/unga vuxna. Jag är dessutom väldigt imponerad och glad i att få läsa en gratis e-bok som är välskriven från början till slut. Ordentligt korrekturläst, enkelt uppbyggda karaktärer, inga överdådiga beskrivningar och definitivt värt att ge sin tid att läsas. Jag läste den från början till slut och väntar nyfiket på en fortsättning på deras äventyr.

Och döm inte boken efter omslaget. Framsidan är hemsk och kan behöva ersättas med något bättre som dessutom kanske lockar ungdomarna till att läsa. Men då måste jag ändå lägga till att Lindbäck är en författare och inte en illustratör.

Annonser

Maite Carranza: Varghonans klan

Orginaltitel: El clan de la loba

Min mor köpte en barnbok som hon tyckte lät spännande och räckte över den till mig. Jag har alltid haft lätt att läsa och det går ofta fort för mig att bläddra igenom skönlitterärt, och denna var inget undantag. Boken hade ett ganska enkelt språk och lämpade sig verkligen för barn, trots en del mindre hemskheter.

Varghonans klan är första (svenskt översatta) boken i serien Häxornas Krig av Maite Carranza.  Berättelsen handlar om lilla Anaíd som är liten som en 10 åring och ful för att vara 14 år, medan hennes mamma är vacker. Hennes mamma har alltid betett sig underligt och önskar bland annat att hon hade massa pengar, och ger Anaíd en medicin varje dag som ska hjälpa henne att växa. Historien börjar med Anaíds mamma Selene som som plötsligt försvinner och lämnat kvar alla sina saker i huset. Anaíds gammalmoster dyker upp i hennes liv och beslutar att kasta ut alla Anaíds mediciner, så snart upptäcker Anaíd att hon börjar förändras och hennes hår börjar skifta till rött. Inte nog med det, hennes krafter börjar visa sig och hon får snart reda på att hon är en häxa. Anaíds liv förändras drastiskt med att förändras till en tonåring, får veta att hennes mamma gått över till de onda häxornas sida och några andra klaner börjar träna henne i sina häxkonster. Allt som nu finns i Anaídas fokus är att lära sig använda sina krafter för att hitta sin mamma.

Det är en barnbok som enligt utgivarna riktar sig till 9-12 år, men jag tycker allt att man kan läsa den upp mot 15 års åldern.  Väldigt lättläst och det gick väldigt snabbt att hänga med i berättelsen, inga större utseendebeskrivningar på karaktärerna så man fick använda sin egna fantasi i vissa karaktärer. Däremot fanns det andra överflödiga beskrivningar emellanåt som kanske kunde kännas upprepande, men det kan vara en smaksak. Efter att ha läst boken så kan jag beskriva den som ett mellanting mellan att gilla och inte gilla lista. Den var passande för barn/ungdom med sitt enkla språk, en bra grad på spänning där sökandet efter Selene ligger i fokus och hon beskriver lätt mindre tonårsproblem. Problemet är kanske att tonårsbeskrivningen/förändringen till vuxen kommer allt för i bakgrunden och ibland kan problemen överskuggas av häxtermer och snabbt skynda igenom de moment då Anaíd råkar bete sig dumt åt.

Som vuxen kanske jag tänker att det saknas något? När jag tänker efter så behöver jag kanske läsa de andra böckerna med för att förstå vart problemet och vart det ”saknade” ligger. Så här smått förvirrad kände jag mig senast när jag läste någons första manus i en trilogi. Jag kan endast sammanfatta detta genom tre ord: Jag vet inte. För att upprepa det; så tycker jag att boken är bra för barn, men nackdelen var att tonårsproblemen skuffades undan för lätt. Men på något sätt kan jag inte låta bli att tycka om den.