Följebrev – en mardröm

Efter dessa fem dagar inser jag vad min värsta mardröm skulle vara. Ett följebrev som fått liv i min magiska värld och jagar mig med sina vassa papperskanter. De poppar upp överallt och skriker ”Skriv om mig! Skriv om mig!”.

Jag har skrivit följebrev tidigare, men minns inte att det var så här svårt. Under dessa fem dagar så har jag insett att det är enklare att skriva ett helt kapitel under samma tid som man skall skriva sitt följebrev till manuset.

Det värsta är att jag VET vad mitt manus handlar om. Jag VET vem jag är och vad jag heter. Men varför skall det vara så svårt att få ner det på pappret på ett korrekt sätt? Det är faktiskt inte en uppsats jag skriver. Idag behöver man nog en utbildning i samma liga som astronaut för att kunna skriva ett korrekt Följebrev.

Min femdagarstortyr såg lite ut såhär:

HEJ!

*delete* *delete* *delete*

HEJ!

*delete* *delete* *delete*

HEJ! Jag heter Rebecca Mörtberg och jag… vet inte vad jag ska skriva

*delete* *delete* *delete*

HEJ! Jag heter Rebecca Mörtberg och jag har stora åsneöron.

*delete* *delete* *delete*

HEJ! Jag heter Rebecca Mörtberg och tycker att detta är *biip* fånigt att det ska vara så svårt.

osv…

 

Jag tänker inte lägga upp resultatet av följebrevet, men kan kommentera att det blev ett kort standardbrev. Och till alla lustigkurrar  där ute… Nej jag skrev INTE: *Min kompis* tycker att det är jättebra.  eller Men min mamma sa att det var bra skrivet.

Ja, jag vet jag är jättetråkig! 😉

 

Annonser

Stökigt skrivbord

Ja, nu har man haft en hel del att göra. Tiden räcker knappt till när man måste få färdigt saker. På toppen av det så strular det mesta till sig, när det absolut inte måste krångla. Men, men, upp med hakan och försök igen. Efter lite prov och annat smått och gott så kan man äntligen arbeta med saker man gillar.

Efter man har rensat skrivbordet från den stora samlingen av böcker och anteckningar. Om ni bara visste hur det såg ut på en framtida-författar skrivbord. Det ser säkerligen ut det samma på redan etablerade författares skrivbord. Här sitter jag och funderar jag ska visa hur det ser ut med ett foto. Vågar man visa det?

Kan göra en kompromiss. Låt oss säga att det ser ut så här + fyra likadana högar till:

Kanske är det dags att städa? Lika bra att sätta igång, så man kan börja skriva igen!

Mina sockar muar

Ja, detta är ett bevis på att det inte är en modeblogg. Varför? Se bara på sockarna jag har på mig.  I min frånvaro har jag varit lite dålig på att blogga och twittra (låter ganska logiskt i min öron). En orsak har med mina studier att göra och en annan att jag funderar på att sätta igång med arbete lite mer seriöst. Och vad innebär det? Jag har funderat på att börja korrekturläsa manus igen. Vilket kan bli ganska spännande. Men mer om det längre fram…

Och nu kan man undra hur det kommer sig att jag lägger upp en bild med bara ett par sockar? Jo det är relativt enkelt. Någon frågade mig om jag inte ville lägga upp något mer personligt på bloggen. Så här är resultatet. Jag i mina sexiga mu-sockar. Och våga inte säga att de inte är snygga! (De är ruskigt mysiga i alla fall!)

Skrivfika

Efter min långa utmattande förmiddag (som kanske påverkades av att jag var tvungen att gå upp klockan sex på morgonen) så begav jag mig in till Göteborg för den obligatoriska skrivfikan. Även om jag var trött och som vanligt överentusiastisk när det kommer till chattrandet (eftersom jag saknade dem alla) så kunde ja inte låta bli att försöka delta i stafettskrivandet (ordkrig).

Idag var jag inte på hugget, som det tydligt skulle märkas. Mitt resultat av ordkrigen låg runt 400-500 ord /15 minut. Inte förrän jag började skriva på mitt synopsis kom jag upp i 540 ord under en minut. Så nu har jag ökat min samling av synopsis med ytterligare ett. Men denna gång är det inte en roman, utan en fantasynovell om en ryslig goblin som förråder allt och alla med ont uppsåt.

Eftersom jag ändå sitter här med en samling av underbara människor så kan jag inte låta bli att bjuda på lite insiderinformation om en av våra deltagare (med hennes godkännande). Som vanligt bjöd den fantastiska Sandra på sina underhållande drabble som på senare tid innehåller katter. Jag är både häpen och fascinerad över hennes rika fantasi, hur hon lyckas få in kattfiskar och en hel del andra typer av katter (listan kan göras lång). Idag lyckades hon även få in tusenfoting och vildsvin. Mycket spännande. Efter våra ordkrig (med lite underliga namn) så gjorde Sandra en skiss baserad på sin drabble om varkatter.

Själv är jag ganska dålig på att skriva drabbles och väldigt rädd att misslyckas. Värst av allt så är jag riktigt dålig på att skriva korta saker på kort tid. Därför skriver jag ofta längre saker, då jag gillar att arbeta med bakgrundshistorier som tittar fram mellan raderna och spännande sidospår.

Nej nu skall jag strax dra mig hemåt och hoppas på att jag i tröttheten inte har skrivit allt för många misstag i texten. Och för alla er som vill leka finn fem fel så kan ni göra det i morgon, när jag är lite mer vaken att korrigera inlägget på alla 200 slarvfel. Är man mentalt utarbetad (på ett bra sätt) eller vad?

Småproblem

Jag hade planerat att sätta mig i lugn och ro för att skriva på en synopsis. (En kort sammanställning av det tredje manuset jag skall skriva.) Och när jag skriver så sitter jag gärna ner med rutat papper och skriver synopsisen med bläckpenna. Jag ser många fördelar med att skriva synopsis på papper innan jag skriver på datorn, för jag tycker att det blir lättare att se strukturen på något sätt? Hur gör ni när ni skriver synopsis?

Jag måste medge att det kan vara ett ganska löjligt problem för vissa. Men för den som har en hel bunt med bläckpennor, som fortfarande har bläck kvar i sig kan detta problem vara GANSKA irriterande. Högen till vänster fungerar inte och den ”stora” högen till höger fungerar. Jag vägrar använda den röda pennan…

Pedanten i mig säger att jag inte kan förstöra min struktur genom att använda en röd penna (som inte heller är det bästa för ögonen). Men det är den enda fungerande penna som jag har. Hmm… Är det någon som har förslag på hur man får igång bläckpennor som har bläck kvar i sig? Det vore snällt om någon kunde ge en tips!

Framtida författare?

Idag har man tillägnat en hel dag till bara skrivandet. Visst är den känslan underbar? När idéerna bara flödar och man känner att det inte tar slut. Men som varje historia har sin början, så har de även sitt slut.
Jag sätter mig tillbakalutad och tittar på dokumentet. Ler och känner mig lycklig. Efter varje ord som skrivs känner man att det är detta som man skulle vilja syssla med i framtiden. Vem vet? Kanske blir man en författare?

Nej, detta måste ha varit det mest löjliga inlägg jag gjort. Inte konstigt. Det har inte hänt så mycket. Nu börjar det bli farligt igen… När jag inte har något att göra, börjar jag tänka. Och tänka är inte min starka sida! (Finns många filosofiska tankar som man ångrar att man har yttrat).

För att av sluta detta kan jag nämna filosofen René Descartes fina sats ”Cogito, ergo sum.” (Jag tänker, därför finns jag). Och så börjar man flumma ut i djupa tankar och in i sin egna lilla värd…