Följebrev – en mardröm

Efter dessa fem dagar inser jag vad min värsta mardröm skulle vara. Ett följebrev som fått liv i min magiska värld och jagar mig med sina vassa papperskanter. De poppar upp överallt och skriker ”Skriv om mig! Skriv om mig!”.

Jag har skrivit följebrev tidigare, men minns inte att det var så här svårt. Under dessa fem dagar så har jag insett att det är enklare att skriva ett helt kapitel under samma tid som man skall skriva sitt följebrev till manuset.

Det värsta är att jag VET vad mitt manus handlar om. Jag VET vem jag är och vad jag heter. Men varför skall det vara så svårt att få ner det på pappret på ett korrekt sätt? Det är faktiskt inte en uppsats jag skriver. Idag behöver man nog en utbildning i samma liga som astronaut för att kunna skriva ett korrekt Följebrev.

Min femdagarstortyr såg lite ut såhär:

HEJ!

*delete* *delete* *delete*

HEJ!

*delete* *delete* *delete*

HEJ! Jag heter Rebecca Mörtberg och jag… vet inte vad jag ska skriva

*delete* *delete* *delete*

HEJ! Jag heter Rebecca Mörtberg och jag har stora åsneöron.

*delete* *delete* *delete*

HEJ! Jag heter Rebecca Mörtberg och tycker att detta är *biip* fånigt att det ska vara så svårt.

osv…

 

Jag tänker inte lägga upp resultatet av följebrevet, men kan kommentera att det blev ett kort standardbrev. Och till alla lustigkurrar  där ute… Nej jag skrev INTE: *Min kompis* tycker att det är jättebra.  eller Men min mamma sa att det var bra skrivet.

Ja, jag vet jag är jättetråkig! 😉

 

Annonser

Stökigt skrivbord

Ja, nu har man haft en hel del att göra. Tiden räcker knappt till när man måste få färdigt saker. På toppen av det så strular det mesta till sig, när det absolut inte måste krångla. Men, men, upp med hakan och försök igen. Efter lite prov och annat smått och gott så kan man äntligen arbeta med saker man gillar.

Efter man har rensat skrivbordet från den stora samlingen av böcker och anteckningar. Om ni bara visste hur det såg ut på en framtida-författar skrivbord. Det ser säkerligen ut det samma på redan etablerade författares skrivbord. Här sitter jag och funderar jag ska visa hur det ser ut med ett foto. Vågar man visa det?

Kan göra en kompromiss. Låt oss säga att det ser ut så här + fyra likadana högar till:

Kanske är det dags att städa? Lika bra att sätta igång, så man kan börja skriva igen!

Småproblem

Jag hade planerat att sätta mig i lugn och ro för att skriva på en synopsis. (En kort sammanställning av det tredje manuset jag skall skriva.) Och när jag skriver så sitter jag gärna ner med rutat papper och skriver synopsisen med bläckpenna. Jag ser många fördelar med att skriva synopsis på papper innan jag skriver på datorn, för jag tycker att det blir lättare att se strukturen på något sätt? Hur gör ni när ni skriver synopsis?

Jag måste medge att det kan vara ett ganska löjligt problem för vissa. Men för den som har en hel bunt med bläckpennor, som fortfarande har bläck kvar i sig kan detta problem vara GANSKA irriterande. Högen till vänster fungerar inte och den ”stora” högen till höger fungerar. Jag vägrar använda den röda pennan…

Pedanten i mig säger att jag inte kan förstöra min struktur genom att använda en röd penna (som inte heller är det bästa för ögonen). Men det är den enda fungerande penna som jag har. Hmm… Är det någon som har förslag på hur man får igång bläckpennor som har bläck kvar i sig? Det vore snällt om någon kunde ge en tips!