Skrivfika

Efter min långa utmattande förmiddag (som kanske påverkades av att jag var tvungen att gå upp klockan sex på morgonen) så begav jag mig in till Göteborg för den obligatoriska skrivfikan. Även om jag var trött och som vanligt överentusiastisk när det kommer till chattrandet (eftersom jag saknade dem alla) så kunde ja inte låta bli att försöka delta i stafettskrivandet (ordkrig).

Idag var jag inte på hugget, som det tydligt skulle märkas. Mitt resultat av ordkrigen låg runt 400-500 ord /15 minut. Inte förrän jag började skriva på mitt synopsis kom jag upp i 540 ord under en minut. Så nu har jag ökat min samling av synopsis med ytterligare ett. Men denna gång är det inte en roman, utan en fantasynovell om en ryslig goblin som förråder allt och alla med ont uppsåt.

Eftersom jag ändå sitter här med en samling av underbara människor så kan jag inte låta bli att bjuda på lite insiderinformation om en av våra deltagare (med hennes godkännande). Som vanligt bjöd den fantastiska Sandra på sina underhållande drabble som på senare tid innehåller katter. Jag är både häpen och fascinerad över hennes rika fantasi, hur hon lyckas få in kattfiskar och en hel del andra typer av katter (listan kan göras lång). Idag lyckades hon även få in tusenfoting och vildsvin. Mycket spännande. Efter våra ordkrig (med lite underliga namn) så gjorde Sandra en skiss baserad på sin drabble om varkatter.

Själv är jag ganska dålig på att skriva drabbles och väldigt rädd att misslyckas. Värst av allt så är jag riktigt dålig på att skriva korta saker på kort tid. Därför skriver jag ofta längre saker, då jag gillar att arbeta med bakgrundshistorier som tittar fram mellan raderna och spännande sidospår.

Nej nu skall jag strax dra mig hemåt och hoppas på att jag i tröttheten inte har skrivit allt för många misstag i texten. Och för alla er som vill leka finn fem fel så kan ni göra det i morgon, när jag är lite mer vaken att korrigera inlägget på alla 200 slarvfel. Är man mentalt utarbetad (på ett bra sätt) eller vad?

Annonser

Synopsistankar

Jag börjar dagens inlägg med att visa ett skissat självporträtt på mig själv. Det är kanske några år gammalt, men jag måste medge att jag blev rätt nöjd med det.Trots att jag ibland känner ånger över att man vill visa de fina bilderna och samtidigt lite smått äcklad över att känna att man behöver ge sig själv en ego-knuff, så måste jag säga att jag tycker att jag målar helt okej.

*Brett leende på läpparna*

Nu har man inte skissat några scener eller karaktärer på ett tag, men det betyder inte att jag inte har idéer till nya uppslag. Tiden på dygnet verkar inte räcka till just nu. Tycker bara att det är otroligt att man lyckas få in lite författande mellan uppsatsskrivandet. Pressen lättar allt mer som man känner att ens projekt blir mer och mer fulländat, och det gäller såväl när det kommer till ett slutskrivet manus som en uppsats. (Men jag har samtidigt svårt att koppla bort att jag faktiskt väntar svar från ett förlag angående mitt Monster-manus.)

Jag får inte bara inspiration av bilderna på varelser, människor, platser och scener jag ritar. Utan från konversationer med vänner och roliga citat som andra kanske tolkar som helt idiotiska. Plötsligt är idéerna där och man måste skriva ner dem någonstans. Så fort jag kommit på en ide så antecknar jag ner den på det närmsta jag har. Vilket kan bli de mest tokiga ställena. I hörnet av föreläsningsanteckningar, en liten utriven lapp, baksidan av en kartong och på baksidan av andra manus… Listan kan göras lång. Men när man hör att en väninna erkände att hon en gång skrev sin roman på pepparservetter blir man ganska chockerad! Det enda hon poängterade var dock att det var svårt att hålla reda på alla servetterna efter ett tag. (Jag är väldigt imponerad av att hon gjorde det.) Nå vi har alla våra egenheter och jag är INTE undantaget.

Min synopsis-process är ganska snabb när jag väl har format iden klart i huvudet. Så fort jag får en ide så skriver jag ner den, grubblar ett litet tag över den och ganska snart så har jag en berättelse från början till slut. Visst, det kan hända att jag gör som många andra författare: ändrar mig genom processen. Men synopsis är mer som en riktlinje i själva berättandet för mig. När historian skrivs ner så börjar jag från början och har kanske en lista intill med viktiga saker jag inte kan lämna ute, för oftast har jag ett hum om vad jag tänker skriva. Ordningsam som jag är så radar jag upp ett par punkter på vad jag tänker under själva synopsis processen:

  • Vad vill jag berätta med berättelsen. Ska jag lägga tyngden på en tung historia eller ska det finnas en orsak/lärdom i slutet.Men det kräver att man då tänker till lite extra utöver underhållningsinnehållet.
  • Hur kommer allt innehåll utspela sig tidsmässigt. Är det under någon dag, månader eller år? Får se till att man inte hoppar för mycket tidsmässigt. Inte kul att förvirra läsarna.
  • Skriv inte något som du redan har skrivit i någon av dina tidigare romaner. Du (jag) vet att du kommer bli irriterad på dig själv för att du upprepar ett koncept som kanske inte fungerar i just detta sammanhang och historia.Tyvärr är det även svårt att INTE sno en idé från någon annan. Något som jag inte rekommenderar och försöker hålla mig borta ifrån. Men man kan ibland se en film eller få inspiration från något man har läst. Tips: Ibland så är det bara att använda sig av de mest konstiga vardagstankar man får och använda dem i sitt romanskrivande… så får man kanske ett intressant nytt koncept. Men, men… Vad vet jag?
  • Från vilken synvinkel kommer detta berättas. Det är onödigt att skriva scener från en annan karaktär om det skall skrivas i första person singular. (Men om scenen fungerar som en fristående novell eller du känner att ”det är bra att ha” kan du skriva ner den i mån av tid och lust.)
  • När du (jag) skriver fantasy så se till att du följer reglerna som du har skapat. Alla karaktärer har sina fel och brister.
  • Om du får en idé och den inte är den bästa, så skriv ner den i alla fall. Eftersom det är stor chans att du förlorar flytet även i synopsis-skrivande. Det är bara i planeringsstadiet och även om du sedan skrivit scenen när du väl skriver din roman/novell så behöver du faktiskt inte använda den. Ibland gäller det bara att hålla igång skrivandet för att komma framåt i berättelsen.

Slutligen kan jag inte låta bli att citera Susanna Björnberg angående mina synopsis: ”DET DÄR är ingen synopsis. Det är en novell!”

Bisarrt synopsis-skrivande

Jag måste bara dela med mig om något som hände igår. Jag har hört talas om att gå i sömnen, nattskräck och andra mer eller mindre störningar under sömnen. Men aldrig hört talas om att man skrivit under sömnen.

Jag vaknade mitt i natten av en otrolig lust att skriva ner något, jag måste ha lagt mig igen eftersom jag minns inte så mycket mer från mina drömmar. Och när man vaknade på morgonen så låg det där! På mitt skrivbord låg en handskriven synopsis i blått bläck och en klar och strukturerad story från början till slut. Precis som vanligt. Jag lyfte upp synopsisen och begrundade det noga. Det var min handstil och det var ruskigt bra skrivet. Mordplot, fantasy delar och bisarra händelser näst intill skräck.

Jag har med andra ord precis skrivit färdigt synopsis till ytterligare en roman i min fantasy-deckarserie I den grå dimman, och personligen är jag riktigt nöjd. Vem kan säga nej till poliser, druider, häxor och mysterier kring de lappländska skogarna? Jag brinner för skrivandet på serien, lika mycket som jag brinner för MONSTER. Kanske skulle man smått börja redigera lite saker under helgen för att fördriva tiden?

Jag måste dock säga att I den grå dimman låter som ett bättre namn på serien… Men jag låter det vara ett arbetsnamn för tillfället. Det kan ju alltid ändras senare. Vad tycker ni? Den grå dimman eller I den grå dimman? Eller kanske passar det bättre med något annat? Jag skulle kunna använda mig av huvudkaraktärens namn, men det skulle bara tolkas som en uttjatad talkshow.

Småproblem

Jag hade planerat att sätta mig i lugn och ro för att skriva på en synopsis. (En kort sammanställning av det tredje manuset jag skall skriva.) Och när jag skriver så sitter jag gärna ner med rutat papper och skriver synopsisen med bläckpenna. Jag ser många fördelar med att skriva synopsis på papper innan jag skriver på datorn, för jag tycker att det blir lättare att se strukturen på något sätt? Hur gör ni när ni skriver synopsis?

Jag måste medge att det kan vara ett ganska löjligt problem för vissa. Men för den som har en hel bunt med bläckpennor, som fortfarande har bläck kvar i sig kan detta problem vara GANSKA irriterande. Högen till vänster fungerar inte och den ”stora” högen till höger fungerar. Jag vägrar använda den röda pennan…

Pedanten i mig säger att jag inte kan förstöra min struktur genom att använda en röd penna (som inte heller är det bästa för ögonen). Men det är den enda fungerande penna som jag har. Hmm… Är det någon som har förslag på hur man får igång bläckpennor som har bläck kvar i sig? Det vore snällt om någon kunde ge en tips!

Första NaNo-dagen

Nu är den snart över, första nano-dagen!’

00:00 öppnade man dokumentet, plockade fram sin synopsis och började skriva. Skrev så mycket jag kunde på några timmar och slutade när ögonen inte längre orkade. Ska jag vara ärlig, så hade jag ingen aning när jag gick och la mig. Men det var väldigt sent. Sov några timmar och satte mig framför tv:n med laddade fingrar och utvilat huvud, och fortsatte skriva.

Efter ett tag insåg jag att vissa delar av synopsen var ersättbara och kommer antagligen att strykas eller ändras efter skrivandets gång. Något som är mycket ovanligt för att vara mig! jag brukar hålla mig till synopsen i första utdraget, men fick inspiration från oväntat håll. Manuset detta år är mitt försök till fantasy-deckare. Varför kallar jag det försök? För att det är min första gång som jag kombinerar de båda genrerna. Kommer bli spännande!

Antal ord skrivna idag: 21 443/50 000